Nyheter: Kina's regim och ekonomi

Vad har hänt vår vän Ai Weiwei?
DN 15 april 2011, Mia Hägg, Jan Åman

Konstnären och människorättsaktivisten Ai Weiwei greps på flygplatsen i Peking när han skulle gå ombord på ett plan till Hongkong. Mia Hägg och Jan Åman porträtterar sin försvunna kollega.

Den kinesiske konstnären Ai Weiwei är sedan den 3 april i år frihetsberövad. I Kina har han försvunnit såväl fysiskt som digitalt. Men hans närvaro i västerländska medier är desto mer påtaglig. Överallt bubblar det av aktioner till förmån för den fängslade konstnären.

Men vem är han egentligen? Varför all denna uppståndelse? Läs mer ....

Protester stöd för Weiwei
SvD 17 april 2011, Ricki Neuman

Klockan 13 på söndagen demonstrerade ett 40-tal personer mot Kinas behandling av konstnären Ai Weiwei. Protesten skedde utanför landets ambassad i Stockholm, organiserades av curator Jan Åman, och ingick i en internationell kampanj. Liknande manifestationer ägde samtidigt rum runt om i världen, utanför kinesiska ambassader och konsulat, till och med i Hongkong, där curator Melissa Lam var en av arrangörerna.

För Wall Street Journal betonar hon att marschen i Hongkong ska ses som ett stöd för Weiwei, men också för de andra 50 kinesiska konstnärer som har försvunnit sedan mitten av februari. Läs mer ...

 

Diktaturernas Paradis
Magasinet NEO, av Paulina Neuding mars 2011

Kristyana Valcheva är i Genève för att berätta om tortyren i libyskt fängelse inför FN:s råd för mänskliga rättigheter. Libyen vill stoppa henne.
.........
Efter några minuters ordväxling får Kristyana fortsätta. Hon tar vid där hon blev avbruten.
– Till exempel: De slog oss över fotsulorna, och tvingade oss sedan att springa när våra fötter var svullna och svarta efter misshandeln, med blodet rinnande. De injicerade narkotika i mig, tog av mig kläderna –
Ordningsfråga från Libyen!
Konfliktlinjen utkristalliseras ganska snart denna eftermiddag i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Libyen, Iran, Kina och Kuba kräver att Kristyana ska hindras från att avsluta sitt anförande om den tortyr hon utsattes för i libyskt fängelse. Belgien, USA, Storbritannien och Irland hävdar ihärdigt att det skulle skada rådet om representanter för det civila samhället inte fick komma till tals. Hennes två minuter långa anförande avbryts tre gånger, men till slut får Kristyana tala till punkt.
När turen kommer till hennes vän Ashraf El Hagoug  – själv säger hon att hon betraktar honom som sin familj, ”Det blir så när man har gått igenom det vi har gått igenom tillsammans” – upprepas proceduren. Han gör en ansats att läsa upp sitt vittnesmål om den tortyr han utsattes för i samma härva som Kristyana, men blir genast avbruten av Libyen. Några diktaturer ställer sig på Libyens sida, hävdar att han rör sig bort från dagordningen, medan några västländer argumenterar emot. Till slut får också Ashraf tala till punkt. Läs mer ....

Krister Thelin: Hyckleri och cynism i FN
Magasinet NEO, december 2010
Paulina Neudings artikel om FN:s råd för mänskliga rättigheter bekräftar bilden av en FN-verklighet där skurkstater styr. Men det finns ett FN-organ för mänskliga rättigheter som kompletterar bilden. Det skriver Krister Thelin, ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
För dem som följer frågor som rör mänskliga rättigheter (MR) var den bild som Paulina Neuding tecknar i sin artikel om FN:s råd för mänskliga rättigheter ingen överraskning; just så hycklande och cynisk är den FN-verklighet där skurkstater styr. Ett FN-organ för mänskliga rättigheter kompletterar dock bilden: FN:s kommitté för mänskliga rättigheter.
MR-kommittén, bestående av arton medlemmar valda i sin personliga egenskap, är satt att övervaka att FN:s viktigaste MR-konvention efterlevs: FN:s  internationella konvention om de civila och politiska rättigheterna. På global nivå motsvarar detta dokument bland annat Europakonventionen för mänskliga fri- och rättigheter. Knappt 170 FN-stater har ratificerat konventionen. Kina och Kuba hör till dem som står utanför. Läs mer .....

Kapitalet har tagit över - eller har det inte?

Clarté, av Daniel Cederqvist

Under 1960- och 70-talet tjänade Kina som en förebild för unga radikala världen över. Sedan något decennium längtar världens kapitalister till Kina. Inte minst den senaste kraschen fick många att hävda att Kina skulle bli världskapitalismens motor. Men vad är Kina för typ av samhälle i dag? Styr staten eller kapitalet? Daniel Cederqvist har följt en viktig debatt.

.......

Ofta brukar Deng Xiaopings turné i de "särskilda ekonomiska zonerna" 1992 anges som startskottet för en mer kapitalistisk inriktning för Kina. Under det tidiga 1990-talet försvann allt fler regleringar för privata företag och utländska direktinvesteringar. Statsledningen uppmuntrade både de privata företagen och de utländska investerarna till ökade satsningar. Utländskt kapital flödade in. År 2000 var en tredjedel av Kinas tillverkningsindustri utlandsägd. Men även den inhemskt ägda privata industrin växte kraftigt från 1992.

......

Företag, eller dotterföretag, som är olönsamma stängs numera utan pardon. Dessutom har man inte längre några förpliktelser mot arbetskraften i fråga om bostäder, sjukvård, barnomsorg, fritid m.m.. Allt som utmärkte de socialistiska företagen har försvunnit, oavsett om staten är ägare eller inte. Kinas inträde i WTO 2001 lade förstås ännu mer kraft bakom omvandlingen till kapitalism. Den icke-kapitalistiska marknadsekonomi som fanns på 1980-talet, enligt Andreas, är död och begraven. Alla företag arbetar efter kapitalistiska principer. Den socialistiska sektorn finns inte längre. Familje- och småföretagssektorn är i nedgång. Småkapitalet slås ut och storskalighet ersätter småskalighet.

......

Den jättelika och hastiga omvandlingen till kapitalistiska produktionsförhållanden har alltså lett till den kraftigt ökade ojämlikhet som nu hemsöker Kina. Den tidigare ordningen, med familjejordbruk och kooperativ samt kollektivt(statligt) ägda företag, ökade jämlikheten. De senaste årens reformer innebär motsatsen. De ökade klassklyftorna har lett till kraftiga sociala spänningar, med ett stort antal strejker och revolter som följd. Det har oroat den kinesiska statsledningen som under senare år har genomfört en del välfärdsreformer. Men den grundläggande kapitalistiska logiken ifrågasätts inte. Grunden för Kinas tillväxt är fortfarande profitmaximering genom billig arbetskraft.

......

Andreas menar att denna bild är falsk. Under Maoeran var statens kontroll över ekonomin så stark att det inte är möjligt att tänka sig något annat än att det är via staten som de stora kapitalistiska företagen har kunnat skapas. Strängt taget hela den kapitalistiska sektorn består av statliga företag som privatiserats. Dessa företag leds antingen av före detta högt uppsatta partibyråkrater eller av barn till partiledningen. Även entreprenörer som inte har sina rötter i kommunistpartiet måste nätverka intimt med partiet. Andreas menar att läget är rakt det motsatta mot vad Arrighi föreställer sig. Sällan ser man ett så tätt samarbete mellan staten och kapitalet som i Kina. Och det är kapitalet som styr. Läs mer ......