Det börjar alltid med en individ
Kinas president Hu Jintao besöker USA. Förra gången blev han bjuden på lunch. Under detta besök blir det två middagar. Den kinesiska regimen har nu etablerat sig i toppen på den internationella hierarkin och kontrollerar agendan för mänskliga rättigheter i FN. Få, om ens någon, vågar idag ställa krav på eller höja rösten mot Kina's regim.
Ska vi falla till föga?
Ska vi falla till föga?
Ska vi låta känslan av obetydlighet i ett stort skeende förpassa oss till passivitet?
- Ja, det är fruktansvärt att 35-åriga småbarnsmamman Norzing Wangmo är fängslad och torterad för att hon pratade i mobiltelefon om vad som hände i Tibet 2008.
- Ja, det är hemskt att 16-åriga flickan Choedon torterades för att hon lät sig inspireras av protesterna i Lhasa 2008 och på gatan i Kandze kastade ut "vindhästar" - små färgglada vikta papper - som hon skrivit slogans på.
- Ja, det är fasansfullt att 37-årige munken Namgyal hängdes upp i handklovar och skenavrättades med en pistol som trycktes mot hans tinning ...... och klickade, för att han pratat i telefon om att protestera mot Kinas behandling av Tibet. (källa: Free Tibet)
- Men vad kan jag göra? Jag är ju bara en bland miljoner människor.
I stunder av osäkerhet inför framtiden kan historien ge ledning. När Amnesty International tog emot Nobels Fredspris 1977 formulerades följande ord:
"Varje kränkning, var än den förekommer, kan sätta igång en trend mot förnedring av mänsklig värdighet. Från individer till grupper, från grupper till nationer, från nationer till grupper av nationer, bildar kedjereaktionen ett mönster, ett mönster av våld och förtryck och brist på omtanke för mänsklig omsorg.
Detta får aldrig tillåtas starta. Och platsen att stoppa det på är hos den enskilda individen. Därför är skyddet av individens rätt att tänka fritt, att uttrycka sig fritt, att fritt ansluta sig med andra och att sprida sina tankar nödvändig för att bevara fred i världen."
(undertecknads översättning)
Vi kan alla genom att lyssna till dessa ord få kraft att trotsa känslan av att vara obetydliga och tillsammans med en växande skara individer med ett par klickningar eller några penndrag spelar roll för en utsatt människa, och stoppa kedjereaktionen mot mönstret.
Den 30 mars 1996 fördes den tibetanske munken Jigme Gyatsmo bort av kinesisk polis. De första månaderna hölls han fången i Gutsa fångläger i Lasha där han torterades och förhördes. Den 25 november dömdes han till 15 års fängelse. Han har vid upprepade tillfällen misshandlats och torterats. Amnesty International fruktar nu för hans liv.
Jigme Gyatsmo's "brott" är att han 1988 startade en grupp kallad "Association of Tibet Freedom Movement", delade ut flygblad och affischer, och var ledande i en demonstration i Lhasa 1992. Sedan 1992 övervakades han av säkerhetspolisen. Han fortsatte trots detta sitt engagemang.
Amnesty International grupp nr 51 i Malmö har engagerat sig för fallet Jigme Gyatso. Amnesty International har startat en internationell kampanj för detta fall. På olika sätt, med brev, mail, vykort, fax, samtal, insändare, aktiviteter på stan, etc försöker de synliggöra förövarna och offret, och uppmanar till att kränkningarna upphör. Lång erfarenhet visar att en synliggjord förövare agerar annorlunda än en osynlig. Lång erfarenhet visar att ett synligt offer behandlas och mår bättre än ett osynligt. Många har släppts fria efter det att de blivit synliga.
Vi kan alla inspireras av orden från Amnesty's mottagande av fredspriset och börja spela roll för en individ.
Posts
