Att bli sedd 2. Synliggörandets kraft
Hon hade gett upp. De sista centilitrarna hopp att någon skulle se henne och hennes kamp hade för flera veckor sedan runnit ur henne. Hon låg i töcknet av smärtan, törsten, hungern, stanken och ensamheten, och försökte dö.
Samtidigt åt Specialgruppens chef frukost och fick teet i vrångstrupen när hans nu tonåriga dotter sa:
- Pappa, jag träffade en kille igår som sa att du är chef för sådana som torterar och dödar människor.
- Lilla gumman, det vet du väl att det där bara är dumt förtal av vårt land från sådana som är avundsjuka på oss.
- Pappa, jag träffade en kille igår som sa att du är chef för sådana som torterar och dödar människor.
- Lilla gumman, det vet du väl att det där bara är dumt förtal av vårt land från sådana som är avundsjuka på oss.
- Jo, jag sa det till honom men då visade han mig flera olika ställen på Internet där det stod.
- Ja, de där avundsjuka har blivit allt skickligare på sprida sin falska och lömska information.
- Men Pappa, varför är det flera av dem som skriver ditt namn och namn på flera av de fångar som de säger att ni håller fängslade och torterar,.... med detaljerad information om vad som hänt dem ?
- Nej nu är jag verkligen trött på de här upprörande osmakliga lögnerna. Det är dags att gå till skolan och jag förbjuder dig att prata om det här igen, med någon !
- Ja, de där avundsjuka har blivit allt skickligare på sprida sin falska och lömska information.
- Men Pappa, varför är det flera av dem som skriver ditt namn och namn på flera av de fångar som de säger att ni håller fängslade och torterar,.... med detaljerad information om vad som hänt dem ?
- Nej nu är jag verkligen trött på de här upprörande osmakliga lögnerna. Det är dags att gå till skolan och jag förbjuder dig att prata om det här igen, med någon !
Hon hade gett upp. Men när hon nu just tillbakakastad efter en förhörsomgång som vanligt låg och försökte dö började en ny tanke gro. Hade de inte behandlat henne annorlunda och ställt annorlunda frågor denna gång? Tanken drunknade i smärtorna och längtan efter att inte längre finnas.
Han lyssnade med stigande irritation på rapporterna från sina olika gruppchefer. Det hade inte framkommit något som gjorde det möjligt att förstå hur den detaljerade informationen om några av fångarna hade kunnat komma ut. Han blev därmed tvingad att avsluta mötet med att beordra att ett stort antal fångar omgående skulle flyttas.
Hon kände hur grodden började slå rot i hennes medvetande. De senaste veckorna hade de verkligen börjat minska på den del av tortyren som det blev synliga skador av och de ställde nu frågor som tydde på att de var mer intresserade av hennes utländska kontakter än att få tag på hennes kamrater och likatänkare. Kunde det vara så att någon hade börjat förstå vad som hänt henne och börjat ställa frågor ? Hon kände hur hjärtat slog fortare, hur värmen spred sig i hennes kropp.
Han blev inte förvånad när ordern från ledningen kom. Den senaste veckan hade han och hans ledning tagit emot en ständigt ökande ström av brev, e-mail och sms som krävde besked eller frisläppande av de uppmärksammade fångarna. För att inte tala om den spänning som uppstått i deras relationer till anhöriga och vänner. Han fick en månad på sig att antingen fabricera polisutredningar som visade att de uppmärksammade fångarna hade blivit dödade av ”naturliga” orsaker. Utredningar som skulle kunna tåla en oberoende granskning. Eller återställa fången i så pass presentabelt skick att den kunde visas upp för allmänheten och ställas inför rätta eller friges.
Hon vågade inte tro att hon inte drömde. Hennes hjärta bultade så häftigt att hon var övertygad att det hördes. Hon kramade brevpappret som någon vikt ihop till en liten strut och lagt in under hennes ärm medan hon sov. Hon hade just läst det första gången: ”I have by Amnesty International been informed that you hold this person prisoner and that she is in great danger of torture. I and the international community request of you to immediately release her or present her for a fair prosecution and trail if she is suspected of any crime.” Hon läste det igen och började göra något hon trodde hon tappat förmågan till, hon grät..
Han visste inte riktigt varför han tvekade. De upprepade omplaceringarna av fångarna jämfört med den fortsatta publiceringen av information om de olika individerna hade givit honom svaret på vilka det var inom hans organisation som börjat läcka information. Ändå tvekade han. Kanske var det de många samtal han haft med sin dotter och det skräckslagna tvivel som han sett i henne. Kanske var det det han sett hända med de fångar han nu förstod börjat tro att de inte längre var osynliga. Kanske var det det han känt när han till slut läst om fångarna på de olika organisationernas hemsidor och hur deras fall presenterades. Han gjorde ingenting, förutom att verkställa sina order enligt alternativ två, att återställa fångarna i presentabelt skick och fabricera någon lämplig anklagelse om brott mot rikets säkerhet eller annan lämplig paragraf.
Jag är hellre torterad och sedd än undanstoppad och osynlig.
Fritt ur Per Wästbergs förord till svenska Amnesty’s årsrapport
.........................................................................................
Language Policy Comes Under Scrutiny - Radio Free Asia
Posts
No comments:
Post a Comment